petjo

Om du ligger på botten finns det en trygghet i att du i alla fall inte kan ramla längre ner. Våga resa dig upp och börja klättra!

Även om du verkligen bestämt dig och börjat genomför en förändring, så kommer du att ”misslyckas” många gånger på vägen. Eller rättare sagt, du kommer att mer eller mindre avvika från det du föresatt dig, hur motiverad du än är. Bästa sättet att hantera dessa misslyckanden är att rycka på axlarna åt misstaget och fortsätta framåt. På det sättet ger du ”fienden” (drogen, maten, spelet eller vad du nu vill förändra) mindre makt och den blir mindre hotfull. Du slipper lägga tid och energi på självförakt och självbestraffning. Du trasslar bara in dig i egocentrisk masochism. Det är bara att gilla läget och paddla vidare.

Jag får ofta höra från människor att det inte funkar med behandling/terapi på dem därför att de är för smarta och intelligenta. ”Det slutar bara med att jag blir terapeut istället.” Lite dumt att skylta med sin överlägsna intelligens genom att skryta om hur illa man förvaltar den… Fundera istället på hur du kan använda all denna intelligens för att få ut så mycket som möjligt av behandlingen.

De flesta jag möter vill hjälpa andra. Problemet är då vem som ska ta emot all denna hjälp när ingen anser sig vara i behov av den. Det känns ju fint och hjältemodigt att viljan hjälpa andra. Egentligen är det bara en accepterad ursäkt för att slippa ta tag i sina egna problem.

En sak de flesta har gemensamt är att tro att man är helt unik och ensam i världen. ”Ingen annan kan tänka, känna, göra som jag, alltså kan jag inte visa de sidorna för då tycker de jag är konstig och fryser ut mig.”. Därför sättar man på sig en mask att visa upp för omvärlden. Nästan alla gör det, vilket innebär att vi bara speglar oss i varandras masker och tar dem för norm och äkta vara. Alltså strävar vi alla efter att leva upp till en mask.

Att göra dina dåliga sidor till fiender och försöka fly från dem, ger dem bara näring att växa. Till slut känns de som oövervinnerliga monster. Konfrontera dem istället så reagerar de som troll i solsken – de förvandlas till sten och spricker.

Ju starkare du är på insidan, desto mjukare kan du vara på utsidan.

Även det mest destruktiva beteende medför en vinst.

Det man är van vid är lätt och tryggt, därför attraheras man av det man känner igen, även om det är skadligt och medför lidande. Nya saker känns otrygga, kräver ansträning och nya beteenden. Det är jobbigt med förändring helt enkelt. Människan är ofta lat, bekväm och rädd för att misslyckas (feg). Därför stannar man kvar i, alt. söker sig till bekanta sitationer. Man söker trygghet oavsett vad det innebär.

Ingen annan respekterar ditt ”nej” om du inte själv gör det.

Låt människor ta ansvar för sina egna liv. Lägg fokus på att ta ansvar för ditt eget liv.

Se hur verkligheten ser ut NU – inte hur den skulle kunna se ut ”om bara”… t.ex. ”han är snäll egentligen”, ”jag skulle vara lycklig om jag var smal”, ”om jag fick ett annat jobb”… Fokusera på vad du har idag istället och utgå från det. Ofta tar människor beslut som baseras på att en förändring redan skett. Detta leder lätt till misslyckanden. T.ex. en person med missbruksproblem som flyttar till annan ort innan missbruket upphört, för han hoppas miljöombytet skall göra det lättare att sluta droga. Samma beteende i ny miljö leder till samma resultat. Förändringen måste börja inifrån!

Du kan inte laga ett fel med ett nytt fel.

Tror det var i fredagens Metro de hade en artikel om bedrägerier på nätet. Expertens tips för att undvika att bli lurad var som nummer ett:

”Betala aldrig innan du har fått varan och skicka aldrig en vara innan du fått betalt.”

Tack för det tipset, Metros expert.

Häromdagen samlade jag och sambon ett ton vuxenpoäng. Vi skrev samboavtal och testamente. Lagen är inte lite skev när det gäller vem som ärver vad och när, om man inte är lagligt gift. Utan samboavtal är det nämligen så här: Om vi separerar får jag 50% av huset, trots att min sambo står som ensam ägare och har betalt det med pengar han hade med sig in i vårt förhållande, eftersom huset införskaffats efter vi blev sambos för att vi som familj skall bo i det.

Skulle min sambo däremot dö så får jag ingenting. Barnen får såklart huset och allt annat, men jag är inte ens självklar förvaltare och hade vi inte haft barn så hade huset gått till sambons släkt.

Det går ju att upprätta testamente för att skydda sig vid sådana här eventualiteter. Det går dock bara att testamentera 50% av egendomen till en sambo, men om vi var gifta skulle jag automatiskt få allt.

Utan samboavtal och testamente är det alltså tydligen såhär; om kärleken tar slut får jag hälften, men om kärleken blommar och min kära sambo skulle avlida så får jag ingenting. Om vi däremot följer en gammal religiös tradition och gifter oss, så får jag allt.

Ibland märks det extra tydligt att lagen är baserad på religion.

En del av vägen till varaktig nykterhet/drogfrihet är att hitta och utforska nya arenor. Nya intressen, nya vänner och framförallt träna på nya samtalsämnen. Det är den verkliga utmaningen, inte att hänga kvar i det gamla livet – fast utan drogen.

Varför sitter en nykter alkoholist på en bar? För att känna sig normal såklart. Det den nyktre alkoholisten missat är att ett nyktert liv består av så otroligt mycket mer än alkohol och att kunna hantera en barmiljö.

Säg att du tillbringar hela dagarna på ett flygfält tillsammans med människor som hoppar fallskärm. Även om du aldrig tidigare funderat över att hoppa fallskärm så kommer du snart att bli frestad att göra det. På samma sätt fungerar det att om du befinner dig i en miljö där det förekommer droger. Förr eller senare kommer du att prova alt. återfalla. Människan är en social varelse som blir påverkad av sin omgivning, antingen man vill eller inte. Därför är det helt värdelöst att ”utmana” sig själv när man blivit drogfri, att ”bevisa” för sig själv att man är stark nog, genom att fortsätta umgås med personer som påminner om det gamla livet.

Att vila på en känsla och hoppas den bär dig. Vad händer när nästa känsla kommer?

Hej!

Jag heter Petra Johansson och är socionom. Sedan slutet av 90-talet har jag huvudsakligen arbetat inom kriminalvården, men även gästspelat på socialförvaltning och behandlingshem.  Mitt nuvarande arbete innebär huvudsakligen att jag har motiverande samtal med personer som använder droger, dopar sig eller har problem med alkohol. Jag är bl.a. utbildad och certifierad i samtalsmetoden Motiverande Samtal (MI). Jag har under åren främst haft enskilda samtal med personer med olika former av destruktivt beteende i form av t.ex. missbruk och kriminalitet, men arbetar även med grupper och håller föreläsningar.

För att läsa mer om kriminalvårdens verksamhet, besök kriminalvårdens hemsida www.kvv.se

Här delar jag med mig lite av mina tankar, erfarenheter och reflektioner som jag samlar på mig under livets gång. Mycket handlar om mer eller mindre destruktivt beteende och hur man kan förändra det.