petjo

Skönt att någon tar upp föräldraansvar i debatten om gäng och annat negativt socialt beteende. http://kvp.expressen.se/ledare/1.2612118/debatt-dags-att-lyfta-foraldraansvaret Det är aldeles för lätt idag att skylla på "samhället" när det går snett för våra barn och ungdomar. Det skrivs i artikeln bl.a. att det är föräldrarnas ansvar att lära sina barn hur man beter sig mot både sig själv och andra. Det är lätt att säga att t.ex. gängmedlemmar haft en för slapp elt. för hård fostran, att de lider av olika tillstånd såsom psykopati, antisocial personlighetsstörning eller ADHD. Jag har arbetat en hel del med gängmedlemmar och min (inte alls vetenskapliga dock) upplevelse är att de flesta av någon anledning inte lärt sig se sitt eget värde som individ. Då kan man inte heller se andras värde och har genast en empatistörning. Det finns ett behov av den oerhört starka gemenskapen en gängtillhörighet innebär. Det ger en känsla av att vara en del av något större som ger mening och berättigande till det egna livet. Oftast är den officiella förklaringen till att man går med i gäng att man föraktar samhället, dess lagar och krav och man vill inte betala en massa skatt till staten. Man vill vara fri, känna att man står över lagen och bestämma över sitt eget öde. Jo visst, varför väljer man då att inte underkasta sig en demokrati med faktiskt ganska mycket handlingsutrymme (det svenska samhället/staten) utan istället en oerhört hierarkisk diktatur med en enväldig ledare, extremt strikta lagar, grymma medeltidsstraff vid "lagbrott" som man både riskerar att utsättas för och förväntas utföra själv, ingen egentlig makt att säga nej om man inte har lust med något, oftast även medeltida kvinnosyn, oftast oskäligt höga "skatter" till klubben eller helt enkelt till gängledaren själv och i största allmänhet hindras att vara en egen individ, utan blir en del av en större organism? Det är en oerhört svår och hård väg dessa personer väljer för att uppleva några ögonblick av inbillad frihet, för att inte tala om hur svårt och framförallt dyrt det är den dag man vill lämna sin klubb/sitt gäng... 

Jag skulle kunna prata mycket om hur många av dessa människor haft det under uppväxten också, men får ta det vid annat tillfälle. Kontentan är i alla fall att om man väljer att skaffa barn så åtar man sig faktiskt att ta hand barnet och hjälpa det utvecklas till en egen individ som är redo för vuxenlivet. Ett barn är inte en förlängning av oss själva, det är en egen individ med egna förutsättningar och behov och skall behandlas därefter.

 En dikt av Portia Nelson

Kapitel 1

Jag går längs en gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag faller ner.
Jag är förlorad ... jag är hjälplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att hitta en väg upp ur hålet.

Kapitel 2

Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas inte se det och jag faller ner igen.
Jag kan inte fatta att jag hamnat på samma ställe igen.
Det är inte mitt fel och det tar en lång tid att komma upp.

Kapitel 3

Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag trillar fortfarande ner ... det har blivit en vana.
Mina ögon är öppna och jag vet var jag är.
Det är mitt eget fel och jag tar mig upp omedelbart.

Kapitel 4

Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag går på sidan av det.

Kapitel 5

Jag går en annan väg.